Den här veckan har vi fördjupat oss mer i meditationer. Vi avslutade veckan med viapassana. Det blev många långa tysta timmar i meditation. Först var jag lite rädd för lidandet. För all tid som vi levt sätter sig på olika vis i kropp och sinne. Lager på lager.

När de yttre impulserna försvinner har energin inte längre någonstans att ta vägen. Så den börjar jobba på det obearbetade inom oss. Alla spänningar i kroppen som ska lösas upp. Jag försökte istället välkomna smärtan, andas igenom och omvandla den till ny energi. Så det gick ok. Tror det var Buddha som sa att smärta är oundvikligt men lidandet är frivilligt.

Och jag har en energisten i min ficka från Gangnes. Den väntar på en nytt hem
I Besakhitemplet på Bali eller gamla Himalayiska tempel på Nya Zealand…

I den tomma byggnaden bredvid har svalorna byggt sina bon. De bor högst upp tillsammans med friheten. Betraktar deras rörelse, mod och avundas deras förmåga att en rörelse utgör endast en tanke. Finns ingen separation. Älskar den här platsen och människorna jag möter, allt som de delar med sig av. En hängivelse bortom tid och rum. Regeringen har bara för några månader sedan förbjudit all kommersiell verksamhet, för att Rishikesh ska behålla sin unika energi för yoga och meditation. Meditationen öppnar dörrar och ger svar på frågor som känns viktiga inom mig. Ibland blir smärtan ett lidande men försöker andas igenom kropp och själ och livstider den bär på. Häromdagen blev min svart vita trattak regnbågsfärgad.

Tiden glider ur mina händer när min filosofi lärare Ram berättar om livsenergin, chakran, elementen och historier tagna ur han egna resa. Och när vår älskade koshal kommer med sin mjuka fina energi och chantra de vackraste mantan, ja då öppnar sig en helt ny värld. Något så vackert som aldrig kommer att kunna beskrivs i ord. Så efter utbildningen kommer jag stanna kvar och studera sanskrit och heliga mantra. Lär mig så mycket om och av energierna. Hur de känns, kan riktas, ändra form och funktion. Blir lite rädd att en dag återvända med så mycket ny kunskap, som inte alltid förstås i väst. Klarar jag då av att hålla min egna riktning och stå upp för min sanning. Köper böcker som handlar om Indiska filosofer som jag önskar jag lärt mig om i skolan.

På kvällen går vi upp på taket, blickar ut över Himalaya och jag har smyglektioner i intuition och att läsa energier med mina kurskamrater. Naturens djup åt ena hållet och stadens brus åt andra, vi mittemellan. Den vackraste av statyer finns här. Den av Khristna och Arjunga samtal från slagfältet i Bhagavad Gita. En av mina kurskamrater är en musiker som reser världen runt och skapar fred med hans musik. Har även fått en hund vän nere vid Gangnes. Kan det bli vackrare… ❤️

Det sägs att detta är platsen där moder Gagnes först stiger ner från bergen. Vilket ofta visas på bilder av guden Shiva. Floden Gagnes rinner ut från bergsgudens huvud. Här börjar Himalayas bergskedja breda ut sig norröver mot Nepal. Här möts berg och flod, vilket ger Rishikesh dess speciella energi. Jag har påbörjat en månads meditationslärarutbildning på en liten skola uppe bland bergen. Denna enkelbiljettsresa verkar ledas av jordens berg och vulkaner tillsammams med Himalayas tempel. Här i Rishikesh , Besakih templen på Bali och precis innan resa fann jag rester av Himalayiska tempel på Nya Zealand Norra öhalva.

Vi är en liten grupp, väl omhändertagna. Känns som våra hjärtan och själar vilar tryggt hos våra leende lärare. De har alla olika specialiteer. Rening, koncentration, andning, chantran, filosofi, meditation och auyrveda. De berättade idag att det är bra att meditera på en träbänk, då trä har mjuk och fin energi som överförs till dig. Tydligen använde man långt tidigare tiger och hjortskinn för detta ändamål. Längst alla slingrande gator ner mot moder Gagnes visas skyltar om skolor inom healing, reiki, yoga, meditation, chakran och energier. Allt så naturligt här. Känns befriande.

Kroppen känns tung och sliten efter många timmar på flyg och tidsomställning.Jag är glad att jag upptäck yin yogan som kan hjälpa mig balansera rätt kroppens smidighet igen. Det var på ett vis yin yogan som först ledde mig in på meditation.

Maten här är tillagad utifrån Auyrveda och endast vegetarisk. Fantastiska röror, bröd och färgglada frukter.
Tvekade först om jag skulle använda internet och skriva. Vill ta vara på all ny vishet här och uppmärksamma inåt. Men kommer på söndagar uppdatera er, då jag har en ledig dag. Känner även att jag vill dela med mig av kunskapen när den väl upplevs. Kunskap, ja.. Inom den indiska filosofin finns det olika tankar om vad som är en kunskap och vad som är sant. Nere i vårt fina kök sitter ett citat från Einstein om kunskap…”Imagination is more important than knowledge. Knowledge is limited. Imagination encircles the world.”

De leende lärarna är glada över att jag återvänt hem till mina rötter. De vill lära mig hindi och hur man lagar chaite. Både Indien och jag har utvecklats sedan jag först var här för tio år sedan. Tyvärr fortsätter väst ge sin version av landet. Ett land utan stolthet. Men jag ber er tex googla upp TATA och håll det namnet i minnet… jag har lärt mig koderna bättre, förhållningssätt och att inte ta in för mycket. Tratakövningar och yoga nidra har hjälpt sinnet med fokus på en sak i taget. Smälter samman med hud, sinne, steg och själ. Känns fint. Bara få vara och inte behöva tänka och känna att man måste vara lite bättre på allt för att få tillhöra. Det enda som saknas på skola är en skolhund. Det vandrar kor och getter på en gräsmark utanför och nere i byn strosar en gatuhund förbi då och då. Men mitt i den allvarliga meditationen behövs även lätthet för mig. Tror en meditationshund skulle kunnat bidra till det.

I dagarna bjuds det på eldcermoni då våra olika element och planeter hälsar oss välkomna. Tratak, vatten balansering, salivbalansering, nysningsrening,öron och ögonrensning för våra fysiska ögon men även för vårt 3e öga samt läran om heliga chantran för att öppna upp våra energikanaler. Allt för att förbereda kropp och sinne på den slutliga meditationen… och efter många livstiders – samadhi.

Allt gott till er
❤️ Kram

Sommarsolståndet firades i torsdags tillsammans med källvatten, skogsstenar och med de olika elementen i medicinhjulet.

Vår livsrytm har hamnat i obalans med stadens stress. En väg till mer balans är att följa naturens rytm med årstider, dygn, måne och sol…rytmen berättar om vårt behov till kost, vila eller aktivitet.

Ta vara på den höga energin som följer med midsommarljuset. Tanka ner ljuset in till minsta cellnivå och väx, såsom allt liv under dessa sommarmånaderna.

Idag vill jag skriva om ett högaktuellt ämne som jag tycker är viktigt att belysa även inom den andliga världen. Den är inte helt lätt att skriva om men otroligt viktigt att försöka ta upp på nått sätt. Det handlar om # Metoo # kampanjen där det berättas om sexistiska kulturer, trakasserier, ofredanden, maktmissbruk och övergrepp. Jag tycker att alla olika branscher behöver inventera sig själv, förtydliga sina förhållningssätt och ta ansvar.Jag har inte själv varit med om fysiska övergrepp inom den andliga världen men däremot maktmissbruk och kränkningar.

Jag tänker att ofta när man först söker sig till den andliga världen, har något hänt i ens liv som gör att man söker stöd i önskan om något annat. Man är som mest sårbar och letar kanske en kurs eller efter en andlig vägledare där man kan finna stöd, hjälp och tröst. Jag själv hamnade på en healingsskurs där samma personer gått i många år och där endast en sanning gavs. Läraren bar på de rätta svaren och hånlog eller skrattade bort våra frågor. Inom mig kändes det inte rätt men som ny var jag bara glad att lära mig nytt. Jag hoppade sedan av efter några gånger men fick det sen berättat att läraren tagit med en person som tidigare blivit dömd för sexuella övergrepp för att nu hjälpa till att ge healing till de andra men inte berättat om detta för eleverna. Det kom fram sen när en elev anat oråd och börja googla runt på namnet. Det kan räcka med att ett medium besvarar läsares frågor i olika tidningar. Där skuld läggs på personens karma eller tidigare liv. Hjälper det personen att må bättre? Här borde det faktiskt finnas någon etik eller att tidningen har ett ansvar. När människor som mår mycket dåligt söker hjälp så har mediet ett ansvar att ge vidare rådgivning till andra instanser i samhället. För att nå en hållbar hälsa behöver man samverka på olika plan med varandra.

En gång gick jag till en stor healingledare, världskänd som skrivit många böcker men allt slutade med att han läser upp min fråga på en stor scen, hånskrattar och får alla andra i publiken att skratta med. Efter det slängde jag hans böcker. Fler böcker har rykt då det osar negativ energi över dem. Jag har även träffat mediala vägledare som har mycket svårt att vara opartiska vid en vägledning. De använder olika stereotypaföreställningar om normer i samhället, är opedagogiska och lägger in egna värderingar. Man går till ett medium för att söka hjälp, man är så otroligt sårbar.

Idag har jag förstått att jag är min egen lärare och följer min egen intuition. Innan kanske även jag valde kurser baserat på antal diplom och sökningar på google, nu kan jag mer använda min intuition och känna igen en genuin vägledare. Jag tror man kan vara ett jätteduktigt medium men det betyder inte att man automatiskt är en god människokännare, känner sig själv, förstår sin position i samhället eller kan hantera den makt som man faktiskt får över andra människor när de söker söker hjälp.

Hur kan man då förbättra denna miljö? Ja, kanske att man hade några slags förhållningsregler som finns synliga för klienten och som ska skrivas under eller iaf samtalas om innan sessionen. Kanske en tillgänglig kurs som utövare kan gå för att lära sig samtalsteknik, pedagogik och etik. Jag önskade även att det fanns ett gemensamt språk som tar tar hänsyn till kön, ålder, etnicitet, HBTQ- frågor, jämställdhet etc. Sådant som det faktiskt står om i våra diskrimineringslagar för att dels motverka kränkningar. Eller ett språk där man är ärlig med att det finns olika metoder och sanningar. eller se det som ett smörgårdsbord där och att klienten sen måste hitta sin egna väg. Kanske kan vi fundera ut något tillsammans. Som sagt ett svårt ämne att skriva om men jag tycker det är viktigt att ta upp.

Häromdagen reste jag och hälsade på en vän och hennes hästar och jag reste därifrån med min första hästförälskelse. Det fanns flera hästar på gården men under dagarna drogs jag gång på gång till en speciell häst. Kanske för att ingen av oss hade några förväntningar, vi var båda var mottagliga och vågade göra oss sårbara för varandra. Så mycket som kurserna i djurkommunikation aldrig kunde beskriva till mig. Det är varken dialog eller monolog, eller ett protokoll som ska skrivas. Allt sker på så många olika plan samtidigt med intuitionen som styr. Begrepp som healing och kommunikation känns för enkelt och för mänskligt. Vi samspelar på så många olika plan och allra sist kommer orden. Kanske handlar det om energibalanser men gentemot olika områden. Fysik och kropp för att bli av med olika åkommor. Rörelse för att väcka nyfikenhet, finna sin kraft och nå ett nytt meditativt tillstånd. Balans i relationen till sin ägare för att förstå förväntningar. Balans till sitt ursprung, både på jorden och stjärnan. Balans till att jorda sig. Hästar behöver skogen för att känna sina fyra ben. Hästar behöver sin flock och sin frihet som individer, de är inte maskiner.

Tänker på att jag och hästar delar vår historia, i att bli bortlämnad och förflyttad. Med sin egen resa och självkännedom kan man möta upp andra. Observera hur de reagerar på mig och hur jag reagerar på dem. För mig måste ett sådant samspel få ta tid, balanser behöver byggas utifrån flera olika perspektiv. Det kräver en ägare som vågar vara öppen. Men jag förstår att många människor kan känna rädsla. Samspelet är djupt och många djur har djupa filosofiska tankar. Alla behöver bli lyssnade till. När jag reser står hästen kvar själv vid grinden och väntar på mig. Även likadant nästa dag. Även jag blir lite ledsen och saknar tillbaka. Min första hästkärlek men inte min sista.

Till sist vill jag rikta ett stort tack till delfinen i nya zealand som öppnande upp en fråga, tigern i Indien som välkomnande mig hem, de små och stora djuren i Borneos regnskog med alla sina hemligheter och alla mina älskade husdjur som kommit och gått genom åren. Mer och mer förstår  jag vidden av våra möten. Men just nu njuter jag lite till av denna vackra klara höst med nya hästinsikter.

I en annan del av världen för några år sedan jobbade jag som volontär med gatuhundar i Indien. Där fick jag känna på kraften av en flockenergi. Återigen som en levande livsform, alla tillsammans. Olika flockar i olika shelters hade just sin speciella energi, som man var tvungen att anpassa sin egen efter. En del mer andra mindre harmoniska. Jag kände mig mycket liten när jag ibland lämnades ensam med upp till trettio gatuhundar och fick där verkligen känna på att balansera upp mina energier. De här är inga tamhundar, inga sällskapshundar eller domesticerade varelser. Det går inte att jämföra med våra hundar hemma, de är nästan som vargar. Självständiga, experter på att samarbeta och mycket intelligenta. Det fick mig även att känna lite ledsamhet över att våra tamhundar hemma förlorat så mycket av sitt ursprung, för att passa oss.

Gatuhundarna behandlats inte alltid så väl av människor, så först behöver man bli godkänd av ledaren som styr flocken. Det finns olika ledare i en flock, olika uppgifter. Men den främsta ledaren som syns håller ordning på gruppen för det går inte att ha en bångstyrig flock. Det tar för mycket energi av alla. Energin behöver sparas till viktigare saker. När man accepterats gäller det bar att försöka hålla ordning på sig själv och sina energier genom att andas, meditera och jorda sig. Till sist när man har samma energifrekvens som flocken kan man börja jobba med dem som Är mottagliga. Mitt jobb bestod främst i att plocka bort den bruna fästningen som orsakar sjukdomar och feber. De flesta hundar förstod att man ville hjälpa och kom frivilligt, andra var mycket misstänksamma och tog dem flera dagar innan jag fick hjälpa till medan andra var för aggressiva. Det gäller att känna rätt energi, så man vet vilken hund man kan närma sig eller inte. Men även otroligt viktigt oavsett livsform att respektera varandras integritet från båda håll. Be om lov och hålla ordning på sin energi. Att närma sig med respekt. Respekt i sin energi, rörelser och att vara i nuet. Jag hoppas jag lär mig nytt om energiarbete när jag snart far till Bali för att hjälpa gatuhundar efter vulkanaktiviteten.

Några dagar innan gick jag ensam en tidig morgon på en tågperrong i Indien. Jag hade just varit på besök i ett tigerreservat där jag kände något krafsa på min ryggsäck. Jag vände mig snabbt om för att jag trodde det var en tjuv men blev mycket förvånad då jag var tvungen att vända min blick ner för att upptäcka att det var en liten hund som vill åt min uppmärksamhet. Hon skyggade först lite när jag satt mig ner för att klappa om henne. Men sen viftade hon på svansen och kom närmre. Vi fortsatte tillsammans. En äldre man stannade mig och ropade att jag hade fått en ny vän. Jag gick lite längre bort till en bänk i skuggan. Solen höll på att gå upp. Där fick hon min frukost som jag fått med mig från hotellet och sen hängde vi tillsammans. När det började närma sig avfärd hade flera människor samlats på perrongen och varje gång någon gick nära mig, skällde hon ut dem. Till sist när solen blev för het försvann hon men precis när jag gått på tåget hörde jag några skall i bakgrunden, som att hon sa farväl. Jag svarade såklart med några tacksamma ord. Jag tänker ofta på henne idag. Tid har ingen betydelse. Man kan bli vänner för evigt och djupt med någon på bara några sekunder, bara man vågar göra sig sårbar och öppna upp sitt hjärta för varandra. Djur tycks bättre på sådant, än vi människor. Jag behövde henne där och hon behövde mig och vi möttes med den förståelsen och tog emot varandra. Vi väver ihop våra energitrådar tillsammans i livets nät och via dem kan man sen kommunicera även om man inte är fysiskt nära. Kommunikationen äger rum med energier, känslor, bilder, tankar samt färger och former som jag inte kan finna ord för

.

Höst. Tankarna går till mina bin inne i kupan. Något bland det bästa jag vet är att ta med mig en kopp te, gå ut och sätta mig ner bredvid min bikupa. Lyssna på surret därinne, morgontrötta bin som förbereder sig för dagen. Sin livsviktiga uppgift. Tusentals bin, men tillsammans känns de som en stor livsform. Dess härliga energi balanserar upp mina energier. När man är med de allra minsta kan man inte låtsas, de känner igenom. Jag måste alltid själv vara i balans innan jag kan gå in hos dem. Annars blir de upprörda och oroliga. De tycker nog vi är väldigt obalanserade med alla våra okontrollerade känslor och tankar. Tillsammans med dem blir det lilla så vackert och samtidigt så stort. Jag får tillbaka min naturliga rytm med årstider och väder, något som glider oss längre och längre bort och som gör att vi förlorar vårt naturliga fotfäste. Till hösten invintrar jag bina varsamt, så gott som jag kan och längtar tills vi ses i vår igen.

I somras reste jag till Sydafrika och träffade på ett djur som jag upplevde hade samma slags energi som mina bin hemma. I timmar kunde jag sitta i safarijeepen och bara låta mina celler vibrera i nya former. Samma känsla av en stor andlig livsform med härliga energier. Ingenstans att gömma sig. Avläst som en öppen bok. En stor elefanthane vänder sig mot jeepen och går långsamt precis förbi mig. Kan känna mitt hjärta som bultar och den kan nog han med höra. Men ändå går han så försiktigt förbi för att inte störa. Tänk att någon så stor som en elefant och någon så liten som ett bi kan känns så lika i sin energi. De båda känns väldigt självständiga, respektabla och ödmjuka mot sin omvärld. Vilka livsviktiga uppgifter och uppdrag de har här på jorden, för allt levande och för alla energier. Samtidigt är de så otroligt sårbara, då bådas existens är hotad av oss människor. Lite komiskt är att en del byar där man haft problem med att elefanter trampar ner och äter upp odlingar har man nu valt att placerat ut bikupor. Elefanter gillar inte binas surr eller stick i deras känsliga hud.

Välkommen till Bloggportalen – Andlig Livsstil. Det här är ditt första inlägg. Redigera eller radera det. Sen är det bara att börja blogga!