Det vackraste är att följa och ta del av hundarnas rehabiliteringsprocess. Alla unika. Att se möjligheterna och ta vara på chanserna till healing mer än att fastna kring trauman.

Delar man även samma själsfamilj går tilliten snabbare, för ursprungsenergi är densamma och talar sitt egna språk. Något jag märkt är att jag inte behöver jorda mig på samma vis som när jag jobbar med människor. Här blir min uppgift istället att alltid försöka vara i ursprungsenergi via meditation, tömma tankarna och låta kunskapen från kroppen verka mer än huvudet.

Och vackra Gundol är värd all kärlek!