Hö(ä)stförälskelse Del 2

0

I en annan del av världen för några år sedan jobbade jag som volontär med gatuhundar i Indien. Där fick jag känna på kraften av en flockenergi. Återigen som en levande livsform, alla tillsammans. Olika flockar i olika shelters hade just sin speciella energi, som man var tvungen att anpassa sin egen efter. En del mer andra mindre harmoniska. Jag kände mig mycket liten när jag ibland lämnades ensam med upp till trettio gatuhundar och fick där verkligen känna på att balansera upp mina energier. De här är inga tamhundar, inga sällskapshundar eller domesticerade varelser. Det går inte att jämföra med våra hundar hemma, de är nästan som vargar. Självständiga, experter på att samarbeta och mycket intelligenta. Det fick mig även att känna lite ledsamhet över att våra tamhundar hemma förlorat så mycket av sitt ursprung, för att passa oss.

Gatuhundarna behandlats inte alltid så väl av människor, så först behöver man bli godkänd av ledaren som styr flocken. Det finns olika ledare i en flock, olika uppgifter. Men den främsta ledaren som syns håller ordning på gruppen för det går inte att ha en bångstyrig flock. Det tar för mycket energi av alla. Energin behöver sparas till viktigare saker. När man accepterats gäller det bar att försöka hålla ordning på sig själv och sina energier genom att andas, meditera och jorda sig. Till sist när man har samma energifrekvens som flocken kan man börja jobba med dem som Är mottagliga. Mitt jobb bestod främst i att plocka bort den bruna fästningen som orsakar sjukdomar och feber. De flesta hundar förstod att man ville hjälpa och kom frivilligt, andra var mycket misstänksamma och tog dem flera dagar innan jag fick hjälpa till medan andra var för aggressiva. Det gäller att känna rätt energi, så man vet vilken hund man kan närma sig eller inte. Men även otroligt viktigt oavsett livsform att respektera varandras integritet från båda håll. Be om lov och hålla ordning på sin energi. Att närma sig med respekt. Respekt i sin energi, rörelser och att vara i nuet. Jag hoppas jag lär mig nytt om energiarbete när jag snart far till Bali för att hjälpa gatuhundar efter vulkanaktiviteten.

Några dagar innan gick jag ensam en tidig morgon på en tågperrong i Indien. Jag hade just varit på besök i ett tigerreservat där jag kände något krafsa på min ryggsäck. Jag vände mig snabbt om för att jag trodde det var en tjuv men blev mycket förvånad då jag var tvungen att vända min blick ner för att upptäcka att det var en liten hund som vill åt min uppmärksamhet. Hon skyggade först lite när jag satt mig ner för att klappa om henne. Men sen viftade hon på svansen och kom närmre. Vi fortsatte tillsammans. En äldre man stannade mig och ropade att jag hade fått en ny vän. Jag gick lite längre bort till en bänk i skuggan. Solen höll på att gå upp. Där fick hon min frukost som jag fått med mig från hotellet och sen hängde vi tillsammans. När det började närma sig avfärd hade flera människor samlats på perrongen och varje gång någon gick nära mig, skällde hon ut dem. Till sist när solen blev för het försvann hon men precis när jag gått på tåget hörde jag några skall i bakgrunden, som att hon sa farväl. Jag svarade såklart med några tacksamma ord. Jag tänker ofta på henne idag. Tid har ingen betydelse. Man kan bli vänner för evigt och djupt med någon på bara några sekunder, bara man vågar göra sig sårbar och öppna upp sitt hjärta för varandra. Djur tycks bättre på sådant, än vi människor. Jag behövde henne där och hon behövde mig och vi möttes med den förståelsen och tog emot varandra. Vi väver ihop våra energitrådar tillsammans i livets nät och via dem kan man sen kommunicera även om man inte är fysiskt nära. Kommunikationen äger rum med energier, känslor, bilder, tankar samt färger och former som jag inte kan finna ord för

.

 

 

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke