Den här veckan har vi fördjupat oss mer i meditationer. Vi avslutade veckan med viapassana. Det blev många långa tysta timmar i meditation. Först var jag lite rädd för lidandet. För all tid som vi levt sätter sig på olika vis i kropp och sinne. Lager på lager.

När de yttre impulserna försvinner har energin inte längre någonstans att ta vägen. Så den börjar jobba på det obearbetade inom oss. Alla spänningar i kroppen som ska lösas upp. Jag försökte istället välkomna smärtan, andas igenom och omvandla den till ny energi. Så det gick ok. Tror det var Buddha som sa att smärta är oundvikligt men lidandet är frivilligt.

Och jag har en energisten i min ficka från Gangnes. Den väntar på en nytt hem
I Besakhitemplet på Bali eller gamla Himalayiska tempel på Nya Zealand…