Tiden här har sin egna gång nu. Två veckor känns som en månad. De sista veckorna som timmar. Tillfälle att processa historia för att skapa ny. Dagar av tystnad följs av allvarlighet och inåtgående. Ett sinne som vill fly med yttre stimuli och en kropp som längtar efter rörelse. Som ett sår som sakta läker. Allteftersom öppnar sig ett nytt djupare skal.

Vi läser filosofin om Raya yoga, Jnana Yoga, Bhakti yoga och karma yogan. Där fokus inte alls handlar om den fysiska kroppen som yogan i väst utan fokuserar på kunskap om vårt sinne genom observation, visualisering, medvetenhet, tänkande och analyserande. Sinnet utforskas även med hjälp av vibrationsmantran, intellektet, hängivelse och närvaro i handlingar.

Tänk att vi vet så mycket om hur vi ska träna vår kropp men nästan inget om hur vi kan få ordning på vårt sinne. Tacksam för all visdom.

Om man blir mer helig än någon annan av att bada i Gangnes så borde fiskarna vid det här laget vara gudar över oss människor… Följer mina egna drömspår, inte någon Gurus med vitt skägg upp i Himalaya. Stenarna i min ficka
<img blir mina främsta följetagare. De resonerar med min sanning. Vad resonerar med din? …❤️

nu har en hel månad gått och utbildningen nått sitt slut. Känns overkligt. Lärt mig så mycket, dykt så djupt in, fått så mycket stöd. Tacksam. Som att ömsa skinn och omskapas eller minnas det jag en gång glömde…Allt blandas nu med känslan av frihet. Frihet att lifta i fart med monsunregnet och bara våga leva i sekunden. Älskar rörelsen lika mycket som meditationen stillhet. Idag avslutade jag vår sista lektion här med att hålla en yoga nidra meditation. Att ta med mina vänner på en resa in i Alfa dimensionen. Och kvällen avslutades med sång från mitt djup. Vibrationsmantran har väckt mitt halschakra. Älskar dem precis som shamanens trumma. Magiskt.