Häromdagen reste jag och hälsade på en vän och hennes hästar och jag reste därifrån med min första hästförälskelse. Det fanns flera hästar på gården men under dagarna drogs jag gång på gång till en speciell häst. Kanske för att ingen av oss hade några förväntningar, vi var båda var mottagliga och vågade göra oss sårbara för varandra. Så mycket som kurserna i djurkommunikation aldrig kunde beskriva till mig. Det är varken dialog eller monolog, eller ett protokoll som ska skrivas. Allt sker på så många olika plan samtidigt med intuitionen som styr. Begrepp som healing och kommunikation känns för enkelt och för mänskligt. Vi samspelar på så många olika plan och allra sist kommer orden. Kanske handlar det om energibalanser men gentemot olika områden. Fysik och kropp för att bli av med olika åkommor. Rörelse för att väcka nyfikenhet, finna sin kraft och nå ett nytt meditativt tillstånd. Balans i relationen till sin ägare för att förstå förväntningar. Balans till sitt ursprung, både på jorden och stjärnan. Balans till att jorda sig. Hästar behöver skogen för att känna sina fyra ben. Hästar behöver sin flock och sin frihet som individer, de är inte maskiner.

Tänker på att jag och hästar delar vår historia, i att bli bortlämnad och förflyttad. Med sin egen resa och självkännedom kan man möta upp andra. Observera hur de reagerar på mig och hur jag reagerar på dem. För mig måste ett sådant samspel få ta tid, balanser behöver byggas utifrån flera olika perspektiv. Det kräver en ägare som vågar vara öppen. Men jag förstår att många människor kan känna rädsla. Samspelet är djupt och många djur har djupa filosofiska tankar. Alla behöver bli lyssnade till. När jag reser står hästen kvar själv vid grinden och väntar på mig. Även likadant nästa dag. Även jag blir lite ledsen och saknar tillbaka. Min första hästkärlek men inte min sista.

Till sist vill jag rikta ett stort tack till delfinen i nya zealand som öppnande upp en fråga, tigern i Indien som välkomnande mig hem, de små och stora djuren i Borneos regnskog med alla sina hemligheter och alla mina älskade husdjur som kommit och gått genom åren. Mer och mer förstår  jag vidden av våra möten. Men just nu njuter jag lite till av denna vackra klara höst med nya hästinsikter.