Med alla inre och yttrer resor och utmaningar. Lämnar jag Indien för denna gång. Men återvänder nog inom snar framtid för att återigen ta del av den visdom som finns inom den indiska filosofin och mytologin. En bok som jag läser just nu handlar om shakti energin, den feminina. Den som genomsyrar allt men är liksom osynligt. Inom mytologin gick Shakti tillsist med på att visa sig som gestalt på jorden för att hjälpa Shiva styra världen trots att hon sett att kvinnor börjat få lägre status i världen. Hon sa att om hon förorättades skulle hon återta sin ursprungliga form som osynlig, för hon visste att tiden ännu inte var redo för henne. Det gick millenier men sen började den feminina kraften förminskas och glömmas bort. Shakti i ser att hon inte kan finnas fysiskt i en värld som inte känner hennes kraft och återtar sitt värde och form. Hennes (moderns) kropp stannar på jorden bland berg och vatten genomsyrar allt men visar sig endast om man ber henne om det. Även den kände indiska filosofen sri Autobindo samt Satprem hävdar att vår framtid bara kan gå via shaktienergin och att det är via henne vi ska höja vårt medvetande. I dessa dagar går jag hennes tjänster och försöker återigen hjälpa dem som inte ännu har en egen röst. Förra gången lärde hundarna mig om bindningar, denna gång om förlåtelse. Att förlåta det förflutna och gå vidare, annars finns det risk att man fastnar i livet. Dagligen samtalar Yupi och jag om detta ämne. Han har varit här sen April. Jag har all förståelse för att han och flera andra hundar här skyr människor efter deras behandling men om han någonsin ska komma ut härifrån så måste han förlåta och våga lita igen, trots svek och sorg. Känner mycket väl igen mig… ❤️