Efter besök uppe i bergen hos vänner , bestämde jag mig för att återvända till staden, Ubud för att se hur kokos hade det på hundsheltret. Det tog en dag, sen skaffa jag ett litet hus med trädgård, så vi kan vara tillsammans och han kan tillfriskna snabbare. Rehabilitering med näringsrik mat, kärlek, bad, sovbäd,leverolja, kyckling, promender och vila. De första dagarna sov han så mycket så jag hann bli lite orolig. Men antar att efter ett sådant liv behöver man bearbeta allt man varit med om. Nu har hans päls börjat att växa ut. Så spännande att se hans färgteckning växa fram. Svart, brun,grå och vit. Mitt hjärta fylls av ömhet när jag tittar på honom sovandes i sin bäd.

Så fick jag ett sms…

Sara, kan du tänka dig att var fosterhem åt en till hund. Alex, som bara är någon månad gammal och antagligen varit med om en olycka. Ofta när hundar får något litet problem här,så slänger ägarna ut dem på gatan för att klara sig själva. Alex kan bara röra sina framben och hasa sig fram med bakbenen Jag svarade Ja, Såklart! Just nu ligger han och vilar på min mage. Jag försöker träna upp hans rörlighet i hans vänstra bakben som verkar ha kvar någon slags funktion trots allt och se om hans sår. Inte helt lätt då han har en massa energi, som valpar har. Kokos och Alex leker hela dagarna. Det känns som heltidsjobb men känns fint att ägna tiden åt detta. Hundrehabilitering.