I den tomma byggnaden bredvid har svalorna byggt sina bon. De bor högst upp tillsammans med friheten. Betraktar deras rörelse, mod och avundas deras förmåga att en rörelse utgör endast en tanke. Finns ingen separation. Älskar den här platsen och människorna jag möter, allt som de delar med sig av. En hängivelse bortom tid och rum. Regeringen har bara för några månader sedan förbjudit all kommersiell verksamhet, för att Rishikesh ska behålla sin unika energi för yoga och meditation. Meditationen öppnar dörrar och ger svar på frågor som känns viktiga inom mig. Ibland blir smärtan ett lidande men försöker andas igenom kropp och själ och livstider den bär på. Häromdagen blev min svart vita trattak regnbågsfärgad.

Tiden glider ur mina händer när min filosofi lärare Ram berättar om livsenergin, chakran, elementen och historier tagna ur han egna resa. Och när vår älskade koshal kommer med sin mjuka fina energi och chantra de vackraste mantan, ja då öppnar sig en helt ny värld. Något så vackert som aldrig kommer att kunna beskrivs i ord. Så efter utbildningen kommer jag stanna kvar och studera sanskrit och heliga mantra. Lär mig så mycket om och av energierna. Hur de känns, kan riktas, ändra form och funktion. Blir lite rädd att en dag återvända med så mycket ny kunskap, som inte alltid förstås i väst. Klarar jag då av att hålla min egna riktning och stå upp för min sanning. Köper böcker som handlar om Indiska filosofer som jag önskar jag lärt mig om i skolan.

På kvällen går vi upp på taket, blickar ut över Himalaya och jag har smyglektioner i intuition och att läsa energier med mina kurskamrater. Naturens djup åt ena hållet och stadens brus åt andra, vi mittemellan. Den vackraste av statyer finns här. Den av Khristna och Arjunga samtal från slagfältet i Bhagavad Gita. En av mina kurskamrater är en musiker som reser världen runt och skapar fred med hans musik. Har även fått en hund vän nere vid Gangnes. Kan det bli vackrare… ❤️