Speciella platser har formats för mig här i Nya Zealand. En av dem längst norrut, spirits bay. Där mytologin berättar om själarna som lämnar och återvänder. En plats där man blir allt med oceanen, strändernas snäckguld, gröna berg och vilda hästar. Sinnen som fylls av den storslagna omgivningen. Ingen ide att kämpa emot, låter sig blir ett med allt. Det vackra ger hopp och ro att allt gott är möjligt och insikt om vad som egentligen är viktigast. Att människan är ett med allt. Samma skrot och korn, om vi bara tillåter oss.

Och så skogens herre i den djupa waipouaskogen. Ensam ståendes kvar genom årtusenden. Håller han nu sina rötter om den lilla skog som finns kvar och kanske även mig. Visar mig tålamod och att allt är menat. En mjuk och stabil kärleksfull vän att omfamnas av och samtala med.

Och så de respektingivna vulkanerna i Tongariro. Deras klara färger som förför mig och viskar till mig att komma närmare. Men högre upp lever elementen mer fritt. Man kan aldrig riktigt veta eller förutspå deras skiftningar. Maskulina och skarpa håller de sina energier. Kanske hjälper de även Balis feminina vulkan genom hennes förändringsprocess. Jag själv samlar små lavastenar, skapade av eldelementet som sägs ge kraft när man genomgår förändringar.

För förändringar kommer, det kan man vara säker på. Inte alltid lätt att förhålla sig till…men allt är förgängligt och skiftar i färg och form. Och nu, återvänder jag till Bali. Till dem som främst håller mitt hjärta, djuren.